ellehedlund

God kväll.

Ett av mina största intressen är som många vet att skåda spektakulära människor. Bland annat är det därför mitt begär efter ett åk med Eckerölinjen växt sig så starkt på sista tiden. Det är nämligen lite snålt med orginal i Uppsala just nu.  Jag ser gärna en ökad invandring av  männiksotypena tattare (obs- ej kryckmän), extrema religionsutövare med tåga i , musikalartiser redo att spela på gator och torg, personer med pimpade- icke körkortskrävande fordon, folk med starka verbala förmågor- av vikt är att samtliga har en grad av bad taste-anda över sig.  

Då efterfrågan tycks vara stor på en guide över de mest spektakulära människorna på Uppsalas gator, vilka dom är, vart dom håller till, om man bör passa sig osv så tänker jag nu skriva en sådan. Men jag skulle vilja börja denna heliga text (en slags koran för den vilsne)med att minnas tillbaka till svunna tider och hedra orginal som av okända anledningar inte längre finns ibland oss.

När jag var liten, kanske 6-7 år, så fanns det ett gyllene orginal, bokstavligt talat, som vandrade omkring på byn och krävde uppmärksamhet. Denna person var en dam i sina bästa år (kanske 50-60) som gillade prinsesskläder. Det gjorde ju även jag på den tiden, vem gjorde inte det vid 90-talets praktfulla mittperiod? När man gick på vaksalagatan en lördag, för att spendera en slant på lite karra, kunde man ibland slås som av en blixt. Det som skedde var helt enkelt att denna prinsesskvinna kom gående i en överdådlig klädnad och i en än mer överdådlig peruk samt med en krona på skallen. Så här i efterhand kan jag inse att förebilden för prinsesskvinnan bör ha varit Rapunzel, då peruken var så lång att den släpade i marken och suddade ut fotspåren av denna TPL-drabbade tant. (TPL = Tomtar På Loftet) Peruken var givetvis blond och klänningen rosa. Det som gjorde uppsalas befolkning mest häpna, var att Rapunzel ständigt gick omring med ett jävla äpple som hon höll upp framför sig likt en medeltida relik. Hon var även extremt rakryggad och skred fram, snarare än gick. Denna individ var aktiv ett par år omrking 1995 men försvann sedan spårlöst. Man har ju såklart sina misstankar om vad som kan tänkas ha hänt. Mest troligt är att det kom en prins och dom flyttade till ett slott. Ganska troligt är också att hon blev intagen på någon slags anstalt.  Kanske blev hon allergisk mot äpplen och avled pga närkontakt med ett sådant? Ingen vet.

Låt oss nu gå vidare till de mer aktuella personerna som bidrar med glädje och fröjd i vår stadsmiljö.

Dalmatinkvinnan

Detta kan måhända vara det bästa och mest eftertraktade orginalet i city. Har man sett henne så förstår man varför.

Attribut: gosedjursdalmatiner, varningstriangel, neonfärgade vimplar- allt detta fastsatt på en tuff trehjuling.  Färgstarka outfits, skelögdhet- grad 100 0000, ett utmanande betéende gentemot unga män

Vart man ska bege sig för att få en skymt av denna fantastiska skapelse: St:Per gallerian, gågatan, Willys på kungsgatan, kanske hos en kennel? Kanske i herrarnas omklädningsrum? Kanske på cykelverkstan?

Denna TPL-person gör allt för att synas. Neonfärger kan vara det bästa hon vet. I sådana klär hon sig från topp till tå, favorit färgerna tycks vara neongult, chockrosa och givetvis dalmatinmönstrat. Längst bak på fordonet hon smidigt bemästrar finns en vimpel med en mailadress på. Mailadressen lyder zaradenrara@... (vill inte ge ut hela eftersom jag känner att jag vill ha den för mig själv, i en krisdrabbad sitation kan den kanske behövas!) Och ja visst! Rar det tycks hon vara! Rykten går (som rara zara själv har spridit) att Zara i sin ungdoms tid var fotomodell. Och flygplans pilot. Samtidig. Men...planet som hon körde kraschade...och karriären tog uppenbarligen slut. Eller nej, den bytte skepnad. Som tur var så överleve hon flygolyckan...fick bara lite enklare deffekter..eeh  Från att ha varit toppmodell och kunnig gällande flyplan, blev hon skicklig att styra cykelfordon(- så länge det finns minst tre hjul), och ja...modell är hon nog iofs fortfarande. Det är min tolkning så hon tycks ha en förkärlek till färgstark makeup. Källor förtäljer att en påsk, så hade zara målat sig gul i hela plyret och cyklat runt och frågat folk om dom såg vad hon var. Asiat var fel svar ty hon var såklart en påskkyckling.  Har man missat denna person, så bör man sörja, samtidigt så ska man inte klandra sig själv då hon är snabb och målinriktad som en vind och fort försvinner mot okända ställen. Källor finns även om att hon gärna parkerar utanför fönstret till stans ena gym, där svulstiga (egen tolkning) unga män står och pumpar upp sig.. Detta för oss vidare till TPL-person nr.2...

HärmFilip

Om Härmfilip finns det många härliga historier. Även han tycks vara intresserad av gymande män då han har setts stå utanför fönstret till gymet och demonstrativt härmat (såklart) tyngdlyftarna. Han är härlig Filip, och just att härma folk är hans specialitet! På kraxande finlandssvenska hörs han ofta eka över stora torget. Varje gång man ser honom så har han en ny fras som han drar 5890478583 gånger i minuten. Exempel på fraser jag hört: ”marackas, marackas”, ”korvarnas sång”, ”rutiga korvar”, ”dinosarier och polisbilar”, ”ishockey”- alltid med små tillhörande fniss! Filip är en man som älskar att provocera. Hela hans liv tycks gå ut på detta. Han provocerar genom att härma folk eller genom att slänga ur sig kommentarer som exempelvis  ”hahaha! Du får ingen plats” (en gång på tåget till stockholm- kanske den bästa resan i mitt liv) Ett topp tio moment med härmfilip är när jag stod och väntade på bussen en gång och två kvinnor stod och pratade utrikiska (arabiska) med varandra. Plötsligt kommer Filip. Han finner det extremt roligt med utrikiska och börjar genast härma, på ett extremt överdrivet sätt, helt enkelt står han och gör narr av det arabiska vokabuläret.

Filip tycks ha sina favoritställen i Uppsala. Bland annat är stadsbiblioteket och myrornas två säkra kort att besköka för att få en skymt av denna fantastiska man! En gång var jag inne på myrornas (vet inte varför, är ju ingen tattare) och han kom in. Målinriktat stormar han fram till personen i kassan och vrålar hetsigt ”har ni fått in några pussel???!!?!?!?!”, svaret han får blir nej. Mannen i kassan säger dock tålmodigt att det dagen efter ska komma en leverans med leksaker... Filip utbrister ”NÅGRA DINOSARIER OCH POLISBILAR?!?!??!?!??!” mannen i kassan säger att han inte vet. Härmfilip blir extremt irriterad och stormar muttrandes ut. En halvtimme senare är jag på stora torget och hör ” DINOSARIIIIIEEEEER OCH POLIIISBIIIILAR HEHEHHHEHEHEH” x 250.  På stadsbibblan har jag träffat filip minst 3 gånger (vilket är nästan alla gånger jag varit där). Varje gång har han vrålat att han vill ha ”TJEJTIDNINGEN JYYYYLIA” en tidning för 10 åriga jäntor som gillar hästar och one direction.. Aldrig tycks han få någon tjejtidning, varav hans nästa hetsvrål brukar bli ”IIIISHOCKYYYY”. Ishockeytidningar antar jag men med HärmFilip kan man aldrig veta!  Mitt bästa moment var när jag en söndag, 2009, satt på biblioteket och läste något (antagligen om döden)och jag hör detta: ”dudddududuu....hästarna....duduuduud......tjejorna....duduuduudu.....korvarna.......korvarnas sång....dduududududu”  Filip sjöng. En sång om korvar. På ett knäpptyst bibliotek. Jag satt och grät bakom boken pga asgarv. Filip märkte detta. Varav han började provosera genom att gå i en cirkel runt bordet jag satt vid och då och då plocka en bok ur en hylla och med inledning läsa bokens baksida och sen recensera boken.. ”ÄNGLAR OKK DEMOOONEER.....NEEEEEE.....DEN VAR INTE BRA....FAN” ,”LAGA GI-MAT.....ROTSELLERIIIIII......NEEE DET ÄR INGE BRA.....” OSV OSV. Tillslut kom personalen fram  och slängde ut Filip från biblioteket. Då hade jag nästan avlidit och var tvungen att hyperventilera en stund eftersom jag hållit andan för att inte brista ut i dödsskratt under Filips bokrecensioner.. Det finns mycket att skriva om Filip.... Tågresan med Filip borde jag kanske ta upp... men den slutade med besvikelse då Filip började antasta folk sexuellt (genom att vråla ljud han måste ha hört i nån porrfilm) vilket ine var helt okej.  Men innan han spårade ur så satt han bara och skrattade åt folk och sa att dom inte fick någon plats (fast tågfan var så gott som tomt) och sjöng korvarnas sång. Korvarnas sång verkar vara en sång som är tidslös. Första gången jag hörde den var som sagt 2009 och senast jag hörde den var alldeles nyligen. En mycket konstig sak är att jag läste i tidningen en gång att Filip spelar i ett rockband. Det var bild till och med, när han stod med en elgitarr och vrålade i en mic. Jag skulle kunna ge min högra arm för att få höra hur Filips rockband låter.. Undrar också vad det heter... Absolut Finaldia? Brainloss? Korvbandet? Puckelryggen med vänner?  Filip är lite halvbitter ibland. Att han får gå omkring själv på stan är lite av ett mysterium. Men också en av de största gåvorna vår herre givit den annars ganska så mediokra staden Uppsala..

Hmmm ja detta var dom två mest lysnade stjärnorna på TPL-himlen. Lite kortfattat kan jag ta upp två till personer med spektakulära intressen... Strumpbyxmannen är en av dessa. Honom har jag sett två gånger, en gång på Vaksalatorg och en gång på Gränby centrum. Strumpbyxmannen är en medelålders man som ser hyffsat normal ut. Tills man ser underkroppen. Som endast är iklädd hudfärgade nylonstrumpbyxor och estniska horstövlar... På äverkroppen brukar han ha en långärmad tröja som går ner 5 cm över röven... Att kalla honom för transvestit vore fel eftersom han i lverigt inte klär sig som en kvinna. Han har ingen peruk och inget smink. Han ser ut som en vanlig grå gubbe... med porrig underdel... På gränbycentrum såg jag honom på espresso house...det var mycket roligt att studera de övriga fikagästernas reaktioner när han kom in... alla blev extremt berörda men låssades som ingenting men kunde ändå inte låta bli att snegla.. Och det var väl antagligen precis det han ville och önskde när han drog på sig fnaskdojjorna och drog frasen ”I would do me” när han såg sig själv i spegeln på morgonen! Den andra TPL-gubben, som vi brukar kallas för spöket, är inte så roligt. Inte rolig alls faktiskt, bara väldigt obehaglig. Han har långt vitt skägg, är smal som en död pinne, har duntofflor på sig, brallorna hänger nere vid skrevet pga avmagring. Han går mitt i gatan, har ofta ena handen innanför brallorna på sitt kön- allternativt att det är där han förvarar knarket, som jag antar att han lever på.. han är troligtvis inte alkis.. men helt klart narkoman, eller bara allmänt emo. Oklart om han testat opiater dock.. Ja varför skrev jag ens om honom, han förgyller inte direkt tillvaron... Kanske bör det ses som en varning, han är nog en sån man bör passa sig för..

Kanske kan man tro att även jag lider av TPL eftersom jag spenderar helgens sista suck genom att författa en inlägg om vad som kan tolkas vara mina förebilder.. Men jag anser att vissa saker bör dokumenteras för framtida generationer. Kanske kommer denna text att bli det som  familjer kommer läsa högt på julafton nu när bibeln börjar kännas lite omodern? Kanske blir det så. En förhoppning för framtiden är att jag får återförenas med mina vänner på eckerölinjen. Det skulle kunna öppna upp för en hel bok med beskrivningar och anekdoter.  Viktigt är dock att man utför ett sådant etnologiskt arbete undercover, därför kan jag inte åka själv. En annan anledning till att jag inte kan åka själv är för att jag inte har TPL på riktigt. Aja nog om detta! Nu börjar jag bli trött på mig själv. Viktigt att komma ihåg är också givetvis att vi skrattar MED våra TPLhjältar och inte ÅT dom. Så ofta.