ellehedlund

Ja hej. Här sitter jag och är bitter och emo. Varför, kan man då undra? Jaa det är en bra fråga, idag bara är det så helt enkelt. MEN dagen började faktiskt bra, eller ja, jag var iallfall inte på dåligt humör. I skolan var det ganska kul och jag skrattade hela vägen hem där i från. Främst pga en person i min klass som blivit kär (iallfall mkt troligt) i en annan person i min klass. Person 1 har tydligen dock mkt svårt att förhålla sig till andra människor rent socialt. Tydligen har han goda själ för detta då han har nån slags bokstavkombo deluxe. Man får inte skratta åt sånt egentligen men det han gjorde idag var så fantastiskt roligt att det trots allt är okej. Tex tycks han vara väldigt förtjust i sin cykelhjälm som han gärna går omkring med inomhus. Tydligen var även det första han sa till två av mina klasskompisar en fråga som löd: har ni/du någon diagnos? (ICEBRAKER!) Idag på rasten när jag och två tjejer, Malin och Linn, stod och pratade kom han fram och la sitt huvud på malins axel... Eeehh kände vi nog alla, Malin gick iväg till ett hörn och bröt ihop lite. Jag var förvirrad för jag hade inte fattat att herr cykelhjälm var ... speciell. Men se där! Jaja denna fantastiska person slog iallfall följe med oss (eller med person 2, som är malin, som man - och speciellt han gillar) på väg från skolan. Jag svängde av vid skolgatan och dom andra fortsatte gå. Spännande ska det bli imorgon att höra om dom lyckades skaka av sig honom! Nej men det där med att fråga om folk har nån diagnos kanske är en bra fras att dra på fest? Testa bör man väl!