MIN HÖGSTA PRIORITERING
Idag kom han, brun och svart. mjuk, kurrande, Donovan. Jag är lycklig! Han är så liten och söt! Gudomlig!
Men det tyckte inte Pebells. Pebells (alias golvmoppen) total ignorerade lillpojken när han ville bli kompis. Hon hoppade upp och la sig i hängmattan och bara blängde. Pyret däremot blev väldigt intresserad och började visa upp sina kvinnliga sidor! Tyvärr slutade det hela med att Pyret och Donovan hoppade rakt in i varandra och ur lillungens munn rann ett niagarafall av blod. Jag trodde jag skulle dö och blev livrädd och fick sätta mig ner för att inte svimma. Jag HATAR att se djur som har gjort sig illa, specieltt när det är små ungar! Med accistans från min mor och lambi hushållspapper så stannade blodflödetr och vi kunde konstatewra att det bara var ett litet jack i läppen. Han fortsatte att äta och busa som vanligt efteråt så det är nog ingen större fara! PUUUUUHHH
Nu har han fått en egen liten bur (veras gamla) där han får vara när vi inte är hemma. Känns som att det kan vara bra att ha lite uppsikt så att inte Pyret sätter sig på honom och kväver honom (typ...).
Ikvälll ska han iaf få sitta i knät och tittapå allsång på skansen, han måste ju få känna sig välkommen! 
